Aktivt bloggande
...verkar inte direkt vara min grej. Kommer aldrig underfund med varför någon skulle vilja läsa, samtidigt som jag gärna vill ha en blogg.
Så i alla fall, helt ärligt talat så har anledningen till att jag skrev bara typ...ett inlägg varit att jag varit osäker på om jag ska ha kvar bloggen här eller flytta till blogspot. Men jag kör nog vidare här så länge.
Idag har jag i alla fall varit på FN-kurs. Det handlade om fredsarbete, minor, klustervapen, kärnvapen och konfliktlösning i princip. Väldigt intressant. Blev inte bestämt helt förrän igår att jag skulle gå. Egentligen var det från Karro bara lärare som skulle gå, men då två stycken inte kunde komma så fick jag erbjudandet, och tackade ja. Så jag kände ju ingen där vilket kändes lite konstigt eftersom alla andra kände andra, men om man aldrig gör grejer på egen hand så kommer man väl aldrig någonstans i livet. Lärde känna några trevliga typer från Sollefteå i alla fall.
Ikväll är jag nog bara hemma, för jag var ju tvungen att vakna så tidigt imorse pga kursen, så är jättetrött. Jag var nämligen ute igårkväll med Sofia. Först färgade jag hennes hår, sen åt vi och sedan åkte vi till en kompis kompis hejdå-fest då hon ska flytta till Luleå. Trevligt.
Så ikväll har jag tittat på ett avsnitt av Lark Rise till Candleford. Ett jättebra avsnitt. Det tog upp "förändringens tid" under 1800-talets andra hälft. Troligtvis i slutet av 80-/början av 90-talet skulle jag gissa på. I detta avsnitt så köper miss Lane en cykel och cyklar omkring i bloomers, vilket såklart ansågs okvinnligt och syndigt då kvinnor självklart alltid skulle bära klänning och inget annat. Sitta gränsle över en cykel gick ju inte för sig om man var kvinna. Dessutom är det i avsnittet mycket snack om jämställdhet i övrigt och så blir det kalabalik då miss Lane vill ställa upp som kandidat i det lokala valet. Tänk om alla serier på tv var viktorianska? Då skulle jag sitta bänkad framför tvn hela tiden! Tyvärr är alldeles för många som amerikanska romantiska dramakomedier fast i serieformat. Boring.
Om någon är intresserad så uppstod ordet "bloomers" från i mitten av 1800-talet då Amelia Bloomer var tött på att kvinnor skulle behöver gå omkring i obekväma kjolar. Så som en liten upprorsmakare så sydde hon egna byxor som hon bar istället, och uppmanade andra kvinnor att göra detsamma. Detta var ju väldigt kontroversiellt och blev en stor grej, men pågick inte särskilt länge. Sedan försvann bloomers fram till sisådär på 80-talet då den modernare cykelvarianten blev populär. Då började kvinnor använda bloomers igen när de cyklade. Men då av rent praktiska skäl, då det såklart var enklare om cykeldräkten innefattade byxor istället för turnyrer och tusen lager underkjolar och överkjolar. Såklart. Ordet "bloomers" är alltså uppkallat efter Amelia Bloomer.
Juste! Fick hem mina Georgianas (skorna) igår. Ska visa dem senare. På tal om skor så hittade jag av en lycklig slump ett par (riktiga) victorian/edwardian skor i San Francisco i somras. Men eftersom de är sisådär 100 år gamla (de är från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet) så har skosnörena försvunnit någon gång under deras livstid. Problemet här är att det typ är OMÖJLIGT att hitta tunna, runda, svarta och långa skosnören som passar till kängor med 17 hål. Har letat överallt i Örebro. Skoaffärer, skomakare, under parkbänkar...you name it. Antar att jag antingen får beställa från la internet eller åka till Stockholm eller nåt. Skosnörena måste ju vara snygga också. Har man ett par nätta 100 år gamla skor så drar man ju fan inte på vilka skosnören som helst. Letandet fortsätter...
Dagens mode känns så tråkigt i jämförelse med detta (att fina kvinnor rökte var självklart också kontroversiellt).
LN
Så i alla fall, helt ärligt talat så har anledningen till att jag skrev bara typ...ett inlägg varit att jag varit osäker på om jag ska ha kvar bloggen här eller flytta till blogspot. Men jag kör nog vidare här så länge.
Idag har jag i alla fall varit på FN-kurs. Det handlade om fredsarbete, minor, klustervapen, kärnvapen och konfliktlösning i princip. Väldigt intressant. Blev inte bestämt helt förrän igår att jag skulle gå. Egentligen var det från Karro bara lärare som skulle gå, men då två stycken inte kunde komma så fick jag erbjudandet, och tackade ja. Så jag kände ju ingen där vilket kändes lite konstigt eftersom alla andra kände andra, men om man aldrig gör grejer på egen hand så kommer man väl aldrig någonstans i livet. Lärde känna några trevliga typer från Sollefteå i alla fall.
Ikväll är jag nog bara hemma, för jag var ju tvungen att vakna så tidigt imorse pga kursen, så är jättetrött. Jag var nämligen ute igårkväll med Sofia. Först färgade jag hennes hår, sen åt vi och sedan åkte vi till en kompis kompis hejdå-fest då hon ska flytta till Luleå. Trevligt.
Så ikväll har jag tittat på ett avsnitt av Lark Rise till Candleford. Ett jättebra avsnitt. Det tog upp "förändringens tid" under 1800-talets andra hälft. Troligtvis i slutet av 80-/början av 90-talet skulle jag gissa på. I detta avsnitt så köper miss Lane en cykel och cyklar omkring i bloomers, vilket såklart ansågs okvinnligt och syndigt då kvinnor självklart alltid skulle bära klänning och inget annat. Sitta gränsle över en cykel gick ju inte för sig om man var kvinna. Dessutom är det i avsnittet mycket snack om jämställdhet i övrigt och så blir det kalabalik då miss Lane vill ställa upp som kandidat i det lokala valet. Tänk om alla serier på tv var viktorianska? Då skulle jag sitta bänkad framför tvn hela tiden! Tyvärr är alldeles för många som amerikanska romantiska dramakomedier fast i serieformat. Boring.
Om någon är intresserad så uppstod ordet "bloomers" från i mitten av 1800-talet då Amelia Bloomer var tött på att kvinnor skulle behöver gå omkring i obekväma kjolar. Så som en liten upprorsmakare så sydde hon egna byxor som hon bar istället, och uppmanade andra kvinnor att göra detsamma. Detta var ju väldigt kontroversiellt och blev en stor grej, men pågick inte särskilt länge. Sedan försvann bloomers fram till sisådär på 80-talet då den modernare cykelvarianten blev populär. Då började kvinnor använda bloomers igen när de cyklade. Men då av rent praktiska skäl, då det såklart var enklare om cykeldräkten innefattade byxor istället för turnyrer och tusen lager underkjolar och överkjolar. Såklart. Ordet "bloomers" är alltså uppkallat efter Amelia Bloomer.
Juste! Fick hem mina Georgianas (skorna) igår. Ska visa dem senare. På tal om skor så hittade jag av en lycklig slump ett par (riktiga) victorian/edwardian skor i San Francisco i somras. Men eftersom de är sisådär 100 år gamla (de är från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet) så har skosnörena försvunnit någon gång under deras livstid. Problemet här är att det typ är OMÖJLIGT att hitta tunna, runda, svarta och långa skosnören som passar till kängor med 17 hål. Har letat överallt i Örebro. Skoaffärer, skomakare, under parkbänkar...you name it. Antar att jag antingen får beställa från la internet eller åka till Stockholm eller nåt. Skosnörena måste ju vara snygga också. Har man ett par nätta 100 år gamla skor så drar man ju fan inte på vilka skosnören som helst. Letandet fortsätter...
Dagens mode känns så tråkigt i jämförelse med detta (att fina kvinnor rökte var självklart också kontroversiellt).
LN
Georgiana Silk Shoes
Yaaay! Äntligen har jag beställt de skorna som jag har väntat så länge på ska komma in på lager igen. Från USA flyger mina skor nu över hit. Eller ja, alldeles snart i alla fall. Det är ett par skor i 1700-talsmodell. Kan ju tyckas onödigt. Och dyrt. Men jag älskar ju 1700-tal och kan inte låta bli. Dem ser väl ganska "vanliga" ut på bilderna, men det är dem inte. Dem är gjorda i silke som det är meningen att man ska färga, och jag köpte också ett par skospännen som man kan sätta på dem. Precis som på 1700-talet, hehe...
Det väntas ta ca 9 dagar innan jag får skorna. Exciiiited!!
Tittade nyss på ett avsnitt av Lark Rise to Candleford. En 1800-talsserie som jag upptäckte av en slump i somras när mamma slog på tvn när hon skulle föna håret eller nåt sånt. Har fallit helt för den. En vacker viktoriansk serie kan ju inte vara annat än supertoppen för ett 1700- och 1800-talsälskare!
alla bilder från www.american-duchess.com
LN
Tisdagste på en onsdag
Jaha, då var det lill-lördag. Och på lördagar äter man ju lördagsgodis. En bra anledning för mig och Hanna att äta just godis. Karamellkungen, yummie. Dricker te gör vi också. För Hanna och jag hänger aldrig på krogen.
Ok alltså, det där är inte sant för det gör vi. Men jag vet inte vad jag ska fylla mitt första jätteawkward inlägg med. Åt i alla fall stuvade makaroner idag för första gången på jättelänge. Typ två år.
Anyway, det jag skulle säga var att Hanna kom på idén åt mig häromdagen, att jag borde börja skriva blogg igen. Jag som faktiskt hade tänkte lite på det på sistone, tyckte ju att det var en relativt bra idé. Så det var så det blev. Nu ska vi bara se hur det här går...första inlägget gick ju nästan bra i alla fall.
Juste, Ellen heter jag. Förresten så diskuterade vi hur man stavar te. Alltså, det finns ju de som skriver the, och de som skriver té osv. Men man skriver väl ändå "te"? Varför göra det krångligare än det är? Typ "hej-jag-försöker-leka-engelsk-för-theet-kommer-ju-därifrån-after-all,-typ-som-scones" (även om biscuits är mer engelsk liksom), och så avslöjar man hur dålig man egentligen är på engelska eftersom te heter varken the eller té på engelska. Bara en tanke liksom.
/LN
(Skulle egentligen publicerats för typ...4 timmar sen. Men vi "glömde", aka hittade massa bilder på oss från 2007 och sådär som var roligare att slösa våran dyrbara tid på.)
Ok alltså, det där är inte sant för det gör vi. Men jag vet inte vad jag ska fylla mitt första jätteawkward inlägg med. Åt i alla fall stuvade makaroner idag för första gången på jättelänge. Typ två år.
Anyway, det jag skulle säga var att Hanna kom på idén åt mig häromdagen, att jag borde börja skriva blogg igen. Jag som faktiskt hade tänkte lite på det på sistone, tyckte ju att det var en relativt bra idé. Så det var så det blev. Nu ska vi bara se hur det här går...första inlägget gick ju nästan bra i alla fall.
Juste, Ellen heter jag. Förresten så diskuterade vi hur man stavar te. Alltså, det finns ju de som skriver the, och de som skriver té osv. Men man skriver väl ändå "te"? Varför göra det krångligare än det är? Typ "hej-jag-försöker-leka-engelsk-för-theet-kommer-ju-därifrån-after-all,-typ-som-scones" (även om biscuits är mer engelsk liksom), och så avslöjar man hur dålig man egentligen är på engelska eftersom te heter varken the eller té på engelska. Bara en tanke liksom.
/LN
(Skulle egentligen publicerats för typ...4 timmar sen. Men vi "glömde", aka hittade massa bilder på oss från 2007 och sådär som var roligare att slösa våran dyrbara tid på.)
